Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
qvall från stadens högskola. Huru strängt hade
hon icke arbetat hela våren för att bereda sig för
sin slutexamen !
Utgifterna voro större än vanligt och hennes
far var mera njugg och fallen för att brumma än
någonsin. Dertill kommo nu de omkostnader,
som voro förenade med gradueringen. För sin
egen del måste hon hafva en för det högtidliga
tillfället passande klädning och måste föröfrigt
betala sin anpart af klassens utgifter. Dessutom
kostade klassringen fem dollars.
Hon hade nu rätt många elever och gaf från
tolf till tjugo lektioner i veckan. Detta gjorde,
att hon hade mycket brådtom, men det betalade
sig dock, och pengar måste hon hafva för att
kunna nå det önskade målet. Stundom kände
hon sig mycket trött, och hennes lilla värkande
hufvud sökte förgäfves lindring i sömnen. Tå-
rarne runno strida, då hon någon gång förestälde
sig möjligheten att ej kunna graduera med sin
klass. Men hoppet segrade, och efter några
timmars sömn kände hon sig ånyo bättre till
mods.
Gradueringsqvällen är inne. Gud vare lof, vår
Kristin intager sin plats bland de öfriga af
klassen.
Hur älsklig hon synes i afton! Hon är klädd
1 hvitt. Hennes behagfulla, smärta gestalt, hea-
nes stora, blå ögon och mörkbruna hår, hennes
rena, ädla panna och hennes blygsamma sätt,
allt förenar sig att göra henne ovanligt tilldra-
gande. Den gamle knekten och den tåliga, kär-
leksfulla modren befinna sig bland åskådarne.
På läktaren sitter en lofvande ung man, för hvil-
ken lilla Kristin är dyrbarare än hela den öfriga
verlden.
Nu kommer turen til Kristin. Hon rodnar
lindrigt till följd af stundens rörelse och intar sin
plats på platformen. Med eftertryck talar hon
om de hinder, som understundom ligga i vägen
för unga män och qvinnor och synas omöjliggöra
hvarje framgång, hon visar, huru dessa hinder
kunna öfvervinnas, och att de unga, som förtrösta
på Gud och sjelfva göra sitt bästa, skola lyckas till
slut. För hennes närvarande vänner äro dessa
ord fulla af pathos. De minnas så väl, huru hon
arbetat, sparat, occh förtröstat på Gud, och gläd-
jas nu innerligt öfver att se henne vid målet.
Hon lyckades väl och fick mottaga en rik gärd af
VID HEMMETS HÄRD.
blommor. Hennes vänner kände sig stolta, men
sjelf såg hon mera blygsam och ödmjuk ut än
någonsin. Hennes hjerta var uppfyldt af tack-
samhet. Gud hade hört hennes böner. Hon
hade graduerat.
Huru blekt hennes ansigte ter sig mot kuddar-
nes snöhvita bakgrund!
Kristin hade ändtligen öfveransträngt sig. En
feber lade henne på sjuksängen. Sjukdomen fort-
far vecka efter vecka. Var detta belöningen för
hennes stränga arbete och rastlösa sträfvan? Var
detta triumfen af att hafva graduerat! Somma-
ren förflöt långsamt, utan att någon förändring
inträdde.
Den unge man, som vi sågo på läktaren den
qväll Kristin graduerade, är långt oroligare än
han vågar visa. Kristin hade visat sig vänlig
mot honom, men det var också allt. Älskade
hon honom verkligen? Och om så var, skulle hon
månne dö nu? Denna tanke bragte honom nära
förtviflan. i
Kristin dog icke. Efter hand anlitades en an-
nan doktor, som rönte större framgång i behand-
lingen af hennes sjukdom. Snart återvann hon
helsa och krafter, återtog sitt arbete i hemmet,
och fortsatte att som vanligt gifva musiklektioner.
Nu började hon också sjelf studera musik på fullt
allvar, gjorde deri snabba framsteg och blef inom
kort ansedd som mycket skicklig i denna ädla
konst.
Kristin hade aldrig sysselsatt sig med sina le-
xor på söndagarne. Hennes far var mycket noga
med afseende på hvilodagens helgd. Familjen
plägade stiga upp tidigare än vanligt om söndags-
morgonen. Hvar och en tog på sig sina helgdags-
kläder och efter frukosten satte sig Kristin vid
pianot och sjöng:
Lof, pris och ära vare dig,
O Gud, att från det höga,
Du vakar natt och dag, på mig
Med nådigt fadersöga o. s. v.
Sv. Psalmb. 413.
Sedan psalmen var afsjungen, plägade fadren
högt uppläsa texterna för dagen. Kristin gick
regelbundet i kyrkan både på förmiddagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
