Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK BILAGA.
”id elfvarne i Babel.
Vid elfvarne i Babel sutto vi och gräto,
då vi på Zion tänkte.
Våra harpor hängde på pilträd, som
der äro.
Ty der bådo de oss sjunga, som oss
fångna höllo, och i vår gråt glada vara:
Sjungen oss en af Zions visor.
Huru skulle vi sjunga Herrans visa i
Davids psalm 137.
främmande land?
NAPPT varsnar ögat gränsen emellan snöfält flackt
[ S Och flodens breda, isbetäckta yta.
Rundt om blott kala tundran, Sibiriens ökentrakt;
I fjärran snö och himmel sammanflyta.
Deröfver fritt sig breder från polen köldens flägt,
Ett luftdrag, tyst och iskallt, som dödens andedrägt.
I luften sväfva fina iskristaller,
Ett långsamt nålspetsregn mot marken faller.
Det enda ljud, som höres, är smällen då och då
Af is, som remnar, köldförtätad, diger.
Af lif ej finns en yttring, om ej den rök så blå,
Som från förborgad härd mot himlen stiger.
Af höga drifvor bortskymd en hydda ligger der,
Dess låga tak på afstånd sjelft likt en drifva är.
Emellan ispiggsfransar vid dess sidor
Uppskjuta spetsarne af några skidor.
Derinne finns ett sjutal soldater, svenske män,
Af dem, som vid Pultava vordo fångna.
Från nejden hit de samlats hos en gemensam vän,
Att tälja minnena från det förgångna.
Högst upp i vrån ett långbord med bibel på man ser
Och vid dess sidor bänkar, på dem de satt sig ner.
I spiseln videt, surt, med möda brinner;
Dess sken knappt upp till svärtad takås hinner.
Hvad djupa fåror plöjda på hvarje panna här,
Hvad dystra, allvarsamma miner dessa!
Hur sliten hvarje klädnad, hur mager kinden ör,
Hur böjd gestalten, grånad hvarje hjessa!
(389)
Och dock hvad ädel höghet i dessa männers skick!
De lånt af fångna lejon sin hållning och sin blick.
En hvar, en Simson, ej sin styrka mistat,
Fast filisteerna dem öfverlistat.
Det är en söndagsafton. Vid brasans matta sken,
Med bibeln uppå knäna framför bordet,
Ur Davids psalmer läser en gammal finsk kapten
För stridskamraterna det helga ordet.
Med sina hufvud stödda mot handen sitta de
Och skugga sina ögon, att tårarne ej te,
När till profetens klagosänger dystra
Med återhållen andedrägt de lystra.
«Vid elfvarne i Babel betryckta sutto vi,
Och på vårt Zion tänkande vi gräto.
Dess storhet var försvunnen, dess lycka var förbi;
Vi harporna på pilträd hänga läto.
Oss väktarne väl bådo att fatta mod och tröst
Och sjunga Zions visor för dem med glädtig röst;
Men ho förmår att med en frigjord tunga
I fångenskapen hemlandssånger sjunga?
-"Om jag förgäter tänka på dig, Jerusalem,
Förgäten må min högra hand förtvina!
Vid gommen låde tungan, försmäkte hvarje lem,
Om jag förglömmer hemmet och de mina!” —
Hit föreläsar’n hunnit, men nu hans stämma qväfs,
Och uppå hvarje kämpe af suckan bröstet häfs.
Orörliga och tysta alla hvila,
Men tankarna till fjärran stränder ila.
Omsider en hörs yttra, till hälften för sig sjelf:
<Nej, aldrig, aldrig skall jag kunna glömma
Mitt hem, det lilla torpet helt nära Göta elf,
Min trogna maka, hennes omsorg ömma,
Min lilla son, blott alnshög! — Tolf år förflutit, men
Med mina ögon slutna jag skådar honom än.
Hur glad han är, hur vacker, rask och liflig!
Hans öppna blick, — nej, den är obeskriflig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
