Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent Ett mysterium - Akt V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEXAN.
Hoppas den lilla uppmärksamheten skall bidraga
till julglädjen!
Hon ger Lagmanskan ett tittskåp, och fortsätter så utdelningen
åt de andra.
LAGMANNEN
har satt sig vid bordet; Lagmanskan sätter sig midt emot.
Hvad ser Du?
LAGMANSKAN.
Allt är der; allt! — Och har Du märkt att allt
är svart? Det långa ljusa lifvet är mörkt och de
stunder jag tyckte vara af oskyldig glädje stå också
fram som något vämjeligt, stinkande, brottsligt
nästan. Det är som 0111 minnena, äfven de fagraste,
skulle ha ruttnat. . .
LAGMANNEN.
Ja, Du har rätt; icke ett minne kan lysa opp
i detta mörker. När jag ser henne, min ungdoms
första kärlek, ser jag ett lik; när jag erinrar den
goda Amalia kommer der fram — en sköka* de
små barnen grimasera mot mig som gatungar; min
gård är ett svinstall, vinberget en sopbacke med
tistlar och Mausolén — hu nej — ett hemlighus!
När jag tänker på den gröna skogen så blir den
snusbrun i löfverket och stammarne äro hvita som
mastträn; den blåa floden flyter fram som ur en
lagårdsgrop och det blå hvalfvet derofvan är som
ett so tigt tak. . . Solen sjelf mins jag ej mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
