- Project Runeberg -  Vid högre rätt /
149

(1899) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent Ett mysterium - Akt V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till namnet, och det som kallades månen och lyste
som en vaklampa öfver vikar och lundar i
ungdomens älskogsaftnar mins jag endast som . . . nej jag
mins den ej mer. Men orden har jag qvar, fast de
blott äro klang utan betydelse . . . Kärlek, vin, sång!
Blommor, barn, glädje! — Låta icke orden vackert?
Och det är allt som är qvar! — Kärlek! Hvad
var det?

LAGMANSKAN.

Hvad var det? — Två kattor på ett afträdestak.

LAGMANNEN

fånigt.

Ja så var det! Så var det. Och tre hundar
på en trottoarkant. Det är ljuft att minnas!

LAGMANSKAN

trycker hans hand.

Ljuft är det!

LAGMANNEN

ser på sin klocka.

Uret har stannat. Jag är så hungrig; men jag
är äfven törstig och längtar efter tobak. Men jag
är trött också och vill sofva. Alla begären vakna:
de klösa mig och hetsa mig, men inte ett får
jag-tillfredsställa. Osälla äro vi! Osälla!

LAGMANSKAN.

Och jag längtar efter en kopp thé, så att jag
kan inte beskrifva det!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhogre/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free