Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brott och Brott Comedi - Akt II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIETTE.
Bra! Så skall det vara! Bra, min hjelte!
MAURICE.
Nu har jag offrat min bästa vän, min trognaste
hjelpare, på Ditt altare, Astarte! Är Du nöjd?
HENRIETTE.
Astarte, det är ett vackert namn, och jag
behåller det. — Du måtte älska mig, Maurice.
MAURICE.
Naturligtvis! — Ofärdsqvinna, som väcker
mannamod och vädrar blod, hvarifrån kommer Du och
hvart vill Du föra mig? Jag älskade Dig innan jag
såg Dig, ty när man talte om Dig så ryste jag, och
när jag såg Dig i dörren flög Din ande in i min;
när Du gick så hade jag Dig qvar i mina armar.
Jag ville fly Dig, men någon hindrade mig, och i
afton drefvos vi ihop som villebråd i jagtnätet. Hvems
är skulden? Din väns, som kopplade åt oss!
HENRIETTE.
Skuld eller icke skuld! Hvad hör det hit? Och
hvad är det? — Adolphe har skulden att han icke
förde oss tillsammans förr; han har begått brottet
att ha beröfvat oss två veckors lif af sällhet, dem
han ej hade rätt till: jag är svartsjuk på honom på
Dina vägnar; jag hatar honom emedan han bedra
git Dig på Din älskarinna, jag skulle vilja stryka
ut honom ur de lefvandes tal med hans minne, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
