Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brott och Brott Comedi - Akt II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen belyser; nu först blef jorden skapad och slet
sig lös ur dessa hvita hinnor som flyta bort; der
ligger Edens parker i morgonrodnadens rosenljus;
och här är det första menniskoparet. . . Vet Du,
jag är så lycklig att jag ville gråta vid tanken på
att icke hela menskligheten är lika lycklig som jag.. .
Hör Du hur det brusar i fjerran, som hafsvågor mot
stenstrand, som vind i skog; vet Du hvad det är?
Det är Paris som hviskar mitt namn! Ser Du
rö-karne som stiga mot skyn, tusenden, tiotusenden!
Det är mina altareldar, och om det icke är, så måste
det vara, ty jag vill det! Alla Europas
telegrafapparater knacka mitt namn i detta ögonblick;
Orient-expressen förer tidningen till fjerran östern mot solens
uppgång, och oceanångaren bär den mot
längstbor-tersta vestern! — Jorden är min, och derför är han
skön! Nu skulle jag vilja ha vingar för oss två,
lyfta härifrån och flyga långt, långt bort innan man
solkat min lycka, innan afunden väckt mig ur min
dröm — ty det är sannolikt en dröm!
HENRIETTE
räcker honom handen.
Känn här att Du icke drömmer!
MAURICE.
Det är icke en dröm, men det har varit! Vet
Du när jag som fattig ung man gick här nedanför
i skogen och såg upp till denna paviljong, föreföll
den mig som ett sagoslott och jag tänkte mig
alltid upp till detta rum med balkongen och de tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
