- Project Runeberg -  Vid Riksgränsen : tillfällighetsspel med sång och dans /
15

(1873) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kämpe Qför honnör). Gud bevare drottningen!
allå. Hurra!

halvar. Det är ret, klockarfar! (omfamnar Elsa)
En god, lille hustru er mandens velsignelse!

elsa (imed en blick på Anna). Ja, och hvem vet,
kanske nämdemans ger med sig nu, så far får sig en
sonhustru i huset!

nÄmdeman (sakta Ull nämdemansmor). Han skrifver
att’en har någre hundre, du mor ?

nämdemansmor. Ja, hvad säger du om det, far?
nÄmdeman. Du kunde ju höra åt med tösa, om
hon ho’ tänker på’n än, så ska* jag tale vid Jan!

nämdemansmor. Ja, ho’ har ju sagt nej te’ alle
som kommit och friat, vet jag! (nämdeman går fram
tUl Jan medan nämdemansmor talar sakta med Anna.)

klockaren (som efter visan gått upp åt grinden).
Hvad är det åt Lars! Se, så han kommer sättande
utefter landsvägen der nere! (de flesta skynda uppåt,
och se ut.)

elsa. Se, han vinkar och pekar neråt vägen!
halvar (ser utåt). Kommer der inte en fremmed?
jan (orolig). Herre Gud — det skulle fall inte
vare––––

prosten. Lugna er, Jan! Så snart kan han inte
vara här!

länsman (stiger upp). Det ä’väl inte något olagligt?

Femte scenen.

DE FÖRRE. LARS.

* lahs (i full fa/rt från fonden). Fader Jan! fader

Jan! jag vet rakt inte hur det står te; men det
kommer en karl der nere på väga, och han ä’ så bruner

som en riktig tatare, och han hade skjuts från jern-

väga, för det va’ stationsspektorns Svante som
skjutsan, och så steg han ur nedanför klinta, och så gaf han
Svante en stor gul slant som va’ så ohiskelig grann
så ögera höll på te’ trilla ur skallen på Svante och
mig med, och så skrek han te’ mej på nån utländske,
men jag tog te’ benena det fortaste jag kunde, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidriksgr/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free