Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behåller en hypotes endast för att slippa ändra sin
uppfattning. I alla fall kunna de kristna söka tröst i den
tanken, att icke heller den öfvernaturliga skapelsen är
eller kan bevisas vara omöjlig.
Beträffande lifvets uppkomst har vår berömde
landsman, prof. Arrhenius, framställt en hypotes, teorien om
panspermien. Enligt denna skulle lifsfrön i otalig mängd
irra omkring i världsrymden och öfverföra lif från den
ena planeten till den andra. Dessa lifsfrön skulle vara
osynliga och så små, att tyngdkraften ej verkade på dem,
samt drifvas fram genom rymden af strålningstrycket
från solen. Men här kan det inkastet göras: Om
dessa lifsfrön stötas bort från solen af solstrålarnas tryck,
hvilken kraft har då fortskaffat dem så långt, att de
kunnat komma under inflytande af strålningstrycket
från solen? Och om lifsfröna af ett starkare tryck från
någon annan fixstjärna drifvits mot solen, hur ha de
då kommit under inflytande af detta starkare tryck
o. s. v.? Eller, för att gå så långt tillbaka som möjligt,
hur ha de kommit under påverkan af det starkaste
strålningstryck i hela universum? Annorlunda ställde det
sig visserligen, om lifsfröna tänktes såsom jämnt
fördelade, men i så fall vore väl hypotesen om
strålningstrycket obehöflig. Prof. Arrhenius säger, att lifvet är
evigt. Men hur kan evigheten rimma med
utvecklingen? Det lif, hvarom här är fråga, synes vara bundet
vid ett materiellt substrat, då lifsfröna blott genom sin
litenhet undgå inflytande af tyngdkraften, och
meningen är tydligen också, att detta lif skall utvecklas till
allt rikare former. Men vore det vid lifsfröna knutna
lifvet på samma gång evigt och bestämdt för
utveckling, borde det väl såsom evigt redan ha hunnit sin
fullkomning. Gent emot Clausius’ antagande af den
stundande värmejämvikt i världsalltet, som skulle medföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
