Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörande af all rörelse och allt lif, anmärker ju prof.
Arrhenius själf i "Världarnas utveckling": "Om
emellertid Clausius hade rätt, så borde under den oändligt
långa tid, världen ägt bestånd, denna värmedöd redan
ha inträdt, hvilket alls icke är förhållandet." — Hvad
som här göres gällande i fråga om värmeutjämnandet,
bör väl ännu mera kunna äga tillämplighet beträffande
det af Arrhenius antagna eviga lifvet. — Nej, det lif,
som är underkastadt utveckling, hör endast hemma i
tidens form, där begynnelse och resultat och alla
mellanliggande stadier följa efter hvarandra. Ty
begreppet utveckling sammanhänger med begreppen rörelse
och förändring, hvilka, såsom ock Kant framhållit,
endast äro möjliga i och med tidsföreställningen.
Mellan det ändliga och det oändliga, mellan verklighet och
ideal, mellan lifvets mångfald och dess enhet råder
motsats och spänning, som just behöfva tidsformen för att
kunna utveckla sina olika moment. Här har
vetenskapen rätt att göra sina iakttagelser, experiment och
jämförelser och att på grund däraf formulera sina resultat.
Men till evigheten, såvidt detta begrepp fattas såsom
något annat än tid, har icke vetenskapen någon
förmåga att utsträcka sin verksamhet. Och evighet
betyder icke en gränslös förlängning af tiden. Kallar man
tiden en form för vår åskådning, kan man säga, att
evigheten framför allt betyder medvetandets befrielse
från tidsformen under öfvergång till andra
åskådningsformer. Endast Gud är i absolut betydelse evig, och
endast han är fullkomlig. Hvarför då skygga tillbaka
för att öppet uttala "hypotesen" om eller rättare tron
på Gud såsom lifvets yttersta och eviga grund? Då
undsluppe man att som substitut för en Gud, som man
icke vill veta af, i evighetens form söka inpressa något,
som måste vara ställdt under utvecklingens lag, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
