- Project Runeberg -  Vikande grund eller fast /
66

(1914) [MARC] Author: Nils Wapner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men Gud har icke blott i begynnelsen skapat
världen, utan han skapar alltjämt, är städse verksam för
att uppehålla densamma. "Min Fader verkar intill nu",
säger Jesus. Hur skall man nu tänka sig denna Guds
verksamhet i världsutvecklingen möjlig? Enligt
deterministisk uppfattning kan den blott ske på absolut
sätt, i hvilket fall allt individuellt lifs själfständighet
förvandlas till ett falskt sken. Är det individuella
lifvets själfständighet däremot något verkligt, hur skall
man då kunna tala om Guds inverkan? Enda utvägen
synes vara att tillerkänna det individuella lifvet en blott
relativ själfständighet. Människan t. ex. är fri men
blott inom vissa gränser. Endast Gud är absolut fri
och själfständig. Men människan delar den relativitet,
hvilken utgör ett kännetecken på allt, som hör denna
världen till. Hon kan göra sitt val mellan olika
möjligheter att handla, hon kan ingripa i naturens
hushållning och taga naturens krafter i sin tjänst. Men
alltid möter det någon gräns, som hämmar hennes
fria verksamhet. Gränsen kan flyttas ut men icke
bortskaffas. Det är, som om Gud tid efter annan
öppnade nya fält för den mänskliga verksamheten. Fält,
som lämpa sig för ogräs, och fält, som passa för ädel
växtlighet. Ty valet måste kunna göras mellan ondt
och godt. Det är en nödvändig förutsättning för
frihetens uppfostran. Men själf behåller Gud ledningen
af sin världsplan och låter äfven det onda
understundom vändas till godo. Den frågan, hvarför Gud låtit
det onda komma in i världsprocessen, kunna vi icke
lösa. Men tillvaron af sådant, som af oss måste
bedömas såsom ondt, kan ej betviflas. Lösningen af det
ondas problem hör evighetslifvet till. Vore lösningen
gifven redan nu, hade utvecklingen också hunnit sitt
mål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vikande/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free