Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tanken om skapelsens relativa själfständighet har
K. F. A. Kahnis gifvit följande uttryck i "Die
lutherische Dogmatik": "Sanningen ligger i midten. Väl
är världen en från Gud åtskild, relativt själfständig
existens, som i människan upphöjer sig till frihet, i
kraft hvaraf densamma medvetet bestämmer sig ur sig.
Men hvarje individuellt lif (monad), det må vara växt,
djur eller människa, har i måttet af sina krafter, i de
lagar, vid hvilka det är bundet, sina skrankor i sitt
förhållande till den yttre världen. Är det nu ingen
motsägelse, att hvarje lif för sig dels bestämmer sig
ur sin natur och dels bestämmes utifrån, så kan det
icke heller vara någon motsägelse, att den relativa
själfständighet, enligt hvilken världen bestämmer sig
ur sig själf, har sin skranka i Guds inverkan."
Vi ha sökt antyda, att naturvetenskapen aldrig lyckats
tränga till grunden. Då den funnit en grund, kräfver
denna för att bli förstådd en annan. På vetenskapens
mark står man därför liksom på en vikande grund.
Detta måste gifva anledning till oro, misströstan och
lifsleda hos hvarje människa, som stannar inför frågan
om lifvets betydelse och ändamål. På de vikande
grundernas väg ter sig intet ändamål, som skänker
mening åt tillvaron. Men förgängelsens mene thekel
hotar med sin dystra grafskrift det individuella lifvet.
Och det är just detta lif, som intresserar människan.
Då hon en gång blifvit en medelpunkt för tankar,
känslor och viljeyttringar, ett centrum, som erfarit
lifvets lust och smärta, vill hon ej förgäfves ha känt sig
som en liten värld af samlade krafter. Hon vill ej
upplösning, vill lika litet som Peer Gynt gå i
stöpskeden och smältas om och gå in i den stora massan.
Hon vill bevara den egendomliga prägel, hon en gång
erhållit, sprungen ur skaparens hand. Hon vill känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
