Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bort från civlisastionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slungades våldsamt till marken. Den gången förstod
han att det var påken, men i sitt vilda ursinne visste
han ej av någon försiktighet. Han förnyade sitt
angrepp ett dussin gånger, och lika ofta möttes han
av ett slag, som fällde honom till marken.
Efter ett särskilt häftigt slag kravlade han sig upp
igen, för yr i huvudet att kunna rusa på nytt. Han
vaggade hit och dit, blod flöt ur hans nos, mun och
öron, och hans vackra päls var hoptovad och fläckad
av blodigt dregel. Karlen tog nu ett par steg framåt
och gav honom med lugn besinning ett fruktansvärdt
slag på nosen. All den smärta han förut hade
uthärdat var ingenting i jämförelse med denna oerhörda
pina. Med ett vildt rytande, som nästan liknade
lejonets, störtade han sig åter mot mannen. Men
denne hade emellertid flyttat påken från högra handen
till den vänstra och grep kallblodigt tag i Bucks
underkäk, som han på samma gång vred nedåt och bakåt.
Buck virvlade rundt i luften och föll därefter till
marken på huvudet och bringan.
Så rusade han upp igen för sista gången. Nu fick
han det välberäknade slag, som hans plågare med
avsikt hade fördröjt till dess — och Buck krympte
ihop och föll sanslös till marken.
»Det var mig en styv djäkel att tukta hundar,
det ska’jag säga», ropade en av de fyra uppe på muren
alldeles förtjust.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
