Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Påkens och Huggtandens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där hade han fått en lärdom. Jaså, det var så de
buro sig åt? Buck valde ut en fläck, och med mycket
bråk och stor möda lyckades han gräva en håla åt sig
i snön. Inom en kort stund hade hans kropp fyllt
den trånga platsen med värme, och Buck föll i sömn.
Dagen hade varit lång och strävsam och han sov djupt
och godt, ehuru han morrade och småskällde och
ryckte på sig i elaka drömmar.
Han öppnade icke ögonen förrän han väcktes av
bullret i det vaknande lägret. Först visste han alls
icke var han var. Det hade snöat om natten, och
han var fullständigt begravd under det vita täcket.
Snöväggarna tryckte honom på alla håll, och han kände
sig genomströmmad av en stor fruktan — en vild
varelses fruktan för att vara fångad i en fälla. Det
var ett tecken till att han höll på att glida tillbaka
från sin egen ståndpunkt till sina förfäders, ty han
var en civiliserad hund, en överdrivet civiliserad hund,
som av egen erfarenhet ej hade någon föreställning
om en fälla och således icke av sig själv kunde hysa
fruktan för en sådan. Alla hans kroppsmuskler
sammandrogos spasmodiskt och instinktmässigt, håren
på hans nacke reste sig, och med ett ursinnigt
morrande tog han ett skutt uppåt i den förblindande
omgivningen. Snön yrde omkring honom som ett moln,
men redan innan han hade satt sina fötter på marken
igen hade han sett det snöhöljda lägret framför sig
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
