Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Påkens och Huggtandens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle gå bra, och de visade en häftig retlighet, om det
på något sätt råkade i oreda eller blev fördröjt. De
tycktes helt och hållet gå upp i mödan att sträva
vägen framåt; det var allt vad de levde för och det
enda som gjorde dem någon glädje.
Dave gick närmast släden, framför honom gick Buck
och så kom Sol-leks, framför honom alla de övriga i
en lång rad fram till ledaren, vilken befattning
innehades av Spitz.
Buck hade med avsikt blivit placerad mellan Dave
och Sol-leks för att han skulle lära av dem. Han var
en uppmärksam lärjunge, men de voro också
skickliga lärare. Aldrig läto de honom vara i okunnighet
om något, och de inskärpte lärdomarna med sina vassa
tänder. Dave var på samma gång ärlig och klok.
Han bet aldrig Buck utan orsak, och han underlät
aldrig att bita honom då det behövdes. Och som
François understödde hans regemente med sin piska,
fann Buck, att det var klokare att lyda än att sätta
sig till motstånd. En gång under ett kort uppehåll
hade Buck trasslat till linorna och därigenom blev
uppbrottet fördröjt, men då rusade både Dave och
Sol-leks på honom och gåvo honom en grundlig
upptuktelse. Därigenom blev ju alltsammans ännu värre
tilltrasslat, men Buck aktade sig för att ställa till
ett dylikt krångel om igen. Och innan dagen var
slut, hade han lärt att sköta sin plats i ledet så väl,
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
