Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasta honom överända. Lyckades det inför alla
dessa fiender, vore det förbi med honom. Men Buck
spände varenda muskel för att kunna hålla stånd
mot Spitz’ angrepp, och sedan begav han sig på
flykt utåt sjön.
Sedan samlade sig de nio draghundarna och sökte
skydd inne i skogen. De voro icke förföljda, men
i ett sorgligt tillstånd. Det fanns icke en av dem,
som icke var sårad på fyra eller fem ställen, och
somliga hade fått ganska allvarsamma sår. Dub var illa
skadad i ett bakben; Dolly — den som sist anskaffades
i Dyea — hade fått ett stort fläksår i halsen; Joe hade
mist sitt ena öga, och den godlynta Billee hade ena örat
söndertuggat och hängande i trasor, varför han tjöt
och gnällde hela natten. I dagbräckningen linkade
de försiktigt tillbaka till lägret, där fridstörarna voro
försvunna och de bägge männen vid dåligt lynne.
Mer än hälften av livsmedlen var borta. De
utsvultna främlingarna hade till och med tuggat sönder
surrtågen och presenningarna. Ingenting som på
något sätt kunde duga att äta hade undgått dem.
De hade ätit upp ett par av Perraults
älghudsmockasiner jämte stora stycken av läderremmarna i
seltygen, och till och med två fot av snärten på François’
piska. Han stod och såg bedrövat på den, då han fick
se sina illa tilltygade hundar.
»Ack, go’ vänner!» utbrast han med mild stämma.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
