Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot, fisken, som François gav honom. Pådrivaren
brukade också gnida Bucks fötter en halvtimme varje
kväll efter maten; han offrade till och med spetsen
av sina egna mockasiner och gjorde av dem fyra
stycken mockasiner åt Buck. Det var en stor lättnad
för Buck, och han narrade till och med Perrault att
dra sitt vissnade anlete till ett leende en morgon,
då François hade glömt sätta på honom hans
fotbetäckning och Buck lade sig på ryggen med alla fyra
benen i vädret, sträckte bönfallande ut sina fötter
och ej tycktes vilja marschera vidare utan
mockasiner. Med tiden hårdnade dock hans fötter genom
träningen, och de utnötta mockasinerna kastades
bort.
En morgon vid Pelly under påselningen blev Dolly
plötsligt galen, utan att det förut märkts något
tecken därtill. Utbrottet av sjukdomen gav sig
tillkänna genom ett långt hjärtslitande vargtjut, som
kom alla hennes kamrater att skälva av förskräckelse,
och därefter rusade hon rakt på Buck. Han hade
aldrig förr sett någon hund bli galen och hade ingen
orsak att vara rädd för rabies, men han hade likväl
en förnimmelse av att här var någonting fasansfullt
med i spelet, och han flydde i panisk förskräckelse.
Han rusade rakt fram med den flämtande och
fradgande Dolly på ett enda hopps avstånd efter sig. Hon
kunde icke hinna upp honom, därtill var hans fasa för
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
