Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kampen om chefskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma håret att resa sig på hans rygg, hans bogar
och hals, och han gnällde lågt och dämpat eller
morrade sakta, och då ropade kocken till honom:
»Hej,Buck, min gosse — vakna!» Och då försvann hela
den drömda världen och den verkliga stod i stället
för hans ögon, och han reste sig och gäspade och sträckte
sig som om han hade sovit.
Det var en strävsam färd att släpa på posten, och
det hårda arbetet tog på de dragandes krafter. De
voro utmagrade och i dålig kondition, då de ankommo
till Dawson, och de borde minst ha haft åtta eller tio
dagars vila. Men redan inom två dagar voro de på
återtåg nedåt Yukon från Barrackerna, släpande på
hela packor av brev som skulle ut i världen.
Hundarna voro uttröttade, pådrivarna grälade, och till
råga på eländet snöade det varje dag. Det betydde
att vägen blev mjukare, medarna gingo trögare och
det blev tyngre att dra. Men pådrivarna voro
rättsinnade och gjorde vad de kunde för sina dragare.
Då man stannade för natten, gick hundarnas
skötsel framför allt annat. De fingo sin mat innan
pådrivarno åto, och ingen av männen gick till sin
sovplats, innan han hade sett om sina hundars fötter.
Men ändå voro djurens krafter i ständigt avtagande.
Sedan vinterns början hade de gått adertonhundra
mil, hela tiden släpande på lastade slädar — och
vandringar på adertonhundra mil sätta nog sitt märke
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
