Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kampen om chefskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den segaste och härdigaste. Buck stod emellertid
ut med det. Han höll fortfarande sina kamrater till
ordentligt arbete och disciplin, ehuru även han var
mycket trött. Billee gnällde och jämrade sig i
sömnen varenda natt. Joe var surare än någonsin och
Sol-leks tålde ej att man nalkades honom, varken på
blindsidan eller den andra.
Men Dave led ändå mest av alla. Det var
någonting galet med honom. Han blev tjurig och retlig,
och så snart det slogs läger grävde han genast sitt
näste och kröp ned däri. Pådrivaren måste bära dit
hans föda. Då han väl hade kommit ur selen och
lagt sig, kunde ingen få honom på fötter igen förrän
påselningen skulle ske på morgonen. Ibland under
vägen, då släden stannade med en plötslig knyck,
eller vid ansträngningen att åter få den i gång, kunde
Dave skrika högt av smärta. Pådrivaren undersökte
honom noga, men han kunde icke upptäcka något
fel. Alla pådrivarna intresserade sig för Daves
tillstånd. De talade om det under måltiderna och medan
de rökte sina sista pipor före sovdags, och en dag höllo
de en ordentlig konsultation. Dave hämtades från
sitt näste fram till elden, och de tryckte på honom
och kramade honom tills han skrek många gånger om.
Det var någonting galet med honom invärtes, men de
kunde icke finna att något ben var brutet. Omöjligt att
komma underfund med vad det var som fattades honom.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
