Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kampen om chefskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ren barmhärtighet att låta Dave dö förnöjd och glad
på sin post, då han ju i alla fall skulle dö. Och så
spändes han åter för släden och högg i och drog som
förut, ehuru han mer än en gång uppgav ofrivilliga
skrik, när den invärtes skadan vållade honom plågor.
Flera gånger föll han och släpade med i sina linor,
och en gång körde släden på honom, så att hans ena
bakben blev skadat och han sedan endast kunde
linka framåt.
Men han höll i alla fall ut ända till nästa lägerplats,
där hans förare lät honom lägga sig framför elden.
På morgonen var han för sjuk att kunna gå vidare.
Då hundarna skulle selas på, försökte Dave kravla
sig fram till sin förare. Med konvulsiviska
ansträngningar reste han sig upp, men stapplade och föll. Då
kröp han långsamt fram till den plats, där seltygen
spändes på hans kamrater. Han förde frambenen
framåt och drog sedan kroppen efter med ett slags
skuttande rörelser, varefter han åter flyttade sina
framben några tum framåt. Men hans krafter sveko
till slut, och det sista hans kamrater sågo av honom
var att han låg flämtande i snön och blickade
längtande efter dem. De hörde hans sorgsna tjut ända
tills de försvunno ur sikte bakom en rad av furor.
Där gjordes halt. Det skottska halvblodet gick
långsamt tillbaka till lägerplatsen, som de nyss hade
lämnat. De kvarvarande förarna upphörde med sitt
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
