Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den och antog slutligen kolossala dimensioner. Det
underbara tålamod, man ofta ser hos människor som
arbeta hårdt och lida mycket och ändå förbli vänliga
i sätt och ord, fanns icke hos dessa män och denna
kvinna. De hade ingen aning om ett sådant tålamod.
De voro nästan styvnade och i nöd; deras muskler
värkte, deras benbyggnad värkte och det värkte i
deras hjärtan. Och därför blev deras tal skarpt,
och hårda ord var det första som gick över deras läppar
på mornarna, såväl som det sista, innan de somnade
på kvällarna.
Charles och Hal tvistade så snart Mercedes gav
dem tillfälle därtill. Var och en av dem hyllade den
föreställningen att han utförde mera arbete än vad
som egentligen borde komma på hans lott, och
ingendera underlät att vid varje tillfälle framhålla denna
övertygelse. Ibland höll Mercedes med sin man och
ibland med sin bror. Resultatet blev ett häftigt och
ihållande familjegräl. Det kunde börja med en dispyt
om vem som skulle klyva några stickor att lägga på
elden — en dispyt, som endast rörde Charles och Hal
— men inom kort rörde den sig kring de andra
medlemmarna av släkten, fäder, mödrar, onklar, kusiner,
människor som voro tusentals mil därifrån, en del
till och med döda. Att Hals åsikter i fråga om konst
och litteratur eller det slags societetsdramer, hans
morbror skrev, kunde ha någonting att göra med klyv-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
