Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nande vägen nästan på måfå och tack vare den svaga
känseln i sina fötter.
Det var ett vackert vårväder, men varken hundarna
eller deras ägare lade märke därtill. För varje dag
gick solen tidigare upp och senare ned. Det dagades
redan klockan tre på mornarna och skymningen räckte
till nio på kvällarna. Och hela de långa dagarna voro
ett enda flammande solsken. Den spöklika
vintertystnaden hade givit vika för vårsorlet av vaknande
liv. Och detta sorl steg från en jord som skälvde av
livsglädje. Den kom från ting som levde upp och
rörde sig på nytt — ting som hade varit som döda
och legat orörliga under långa månaders frost. Saven
steg i furorna. Sälg och asp sköto knoppar. Buskar
och rankor höljdes av en ny grönskande skrud.
Syrsorna sjöngo om nätterna, och om dagarna kravlade
sig alla slags krypande och krälande smådjur fram i
solen. Rapphöns och hackspettar kurrade och
pickade i skogen. Ekorrar klapprade, fåglar kvittrade,
och högt uppe i luften sköto vildfåglar fram i kilformiga
skaror på väg till norden från sydliga länder.
Från varje höjdsluttning hördes ett sorl av rinnande
vatten, bruset från undangömda källor. Allting
tinade upp, svällde och rörde sig Yukon strävade att
bryta isen som höll den fången Floden frätte
underifrån och solen tärde ovanifrån. Där uppstod
lufthål och rämnor, som vidgades, då tunna isflak sjönko
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
