Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tade lika uppmärksamt konturerna av hans gestalt
och den minsta rörelse han gjorde. Och så stor
gemenskap fanns det mellan dem, att Bucks ögon allt
emellanåt förmådde John Thornton att vända på huvudet
och tyst besvara hans blick, varvid samma hjärtliga
uttryck lyste hos dem båda.
Under en lång tid efter sin räddning ville Buck ej
förlora Thornton ur sikte. Från det ögonblick han
lämnade tältet till den stund då han återkom dit
följde Buck honom troget i hälarna. Den
omständigheten, att den ena husbonden efter den andra hade
försvunnit ur hans liv, sedan han kom till Norden,
hade hos honom alstrat en fruktan att de aldrig kunde
stanna hos honom länge. Han var rädd att
Thornton ett tu tre skulle försvinna på samma sätt som
Perrault och François och det skottska halvblodet.
Till och med i nattens drömmar hemsöktes han av
denna oro. Vid sådana tillfällen kunde han skaka
av sig sömnen och smyga i kölden bort till tältets
ingång, där han stannade och lyssnade efter sin
husbondes andedrag.
Men oaktat den stora kärlek han hyste för John
Thornton, vilken ju vittnade om civilisationens
förmildrande inflytande, var den ursprungliga naturen,
som hade väckts hos honom uppe i Norden, i full och
livlig verksamhet. Trohet och tillgivenhet — dessa
civilisationens frukter —■ ägde han, men han behöll
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
