Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt utrop. Men i detsamma började släden röra
sig i som det tycktes en snabb följd av små stötar,
ehuru det egentligen icke kom till något verkligt
stilla-stånd vidare — den gick en halv tum — en tum —
två tum . . . Stötarna avtogo märkbart, släden kom
i jämn gång och gled stadigt framåt.
Männen flämtade till och började åter dra andan
utan att ha märkt att de för några ögonblick hade
upphört att göra det. Thornton sprang efter släden
och uppmuntrade Buck med korta, vänliga tillrop.
Avståndet hade blivit uppmätt, och då hunden
närmade sig högen av upphuggen ved, som utmärkte
platsen där de hundra yards togo slut, började ett
bifallssorl som tilltog allt mer och mer och slutligen
övergick till det vildaste skrän, när Buck passerade
målet och stannade på sin husbondes kommando.
Varenda åskådare jublade, till och med Matthewson.
Hattar och vantar flögo i luften. Man skakade hand
med varandra — sak samma med vem — och alla
skreko över varandra i ett allmänt osammanhängande
virrvarr.
Men Thornton föll återigen på knä bredvid Buck.
Huvud trycktes mot huvud, och han vaggade det
trogna djurets nacke av och an. De som omgåvo
dem närmast hörde honom svära och förbanna Buck,
och han gjorde det länge och eftertryckligt, varmt
och kärleksfullt.
12 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
