Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom okända trakter under jakt och fiske. Flera
veckor å rad kunde de fortsätta på detta sätt, dag
efter dag. Då de slutligen slogo läger här eller där,
stannade de likaså i vecktal, varunder hundarna slogo
dank och männen brände hål genom frusen smuts
och grus och vaskade massor av sandpannor framför
elden. Ibland fingo de svälta, ibland fråssade de
som kungar, allt i förhållande till jaktlyckan och
tillgången på villebråd. Så kom sommaren, och på
hundar och män samlades packningen, varefter de
flottade sig fram över blåa bergssjöar och färdades
uppför eller nedför obekanta floder i lätta farkoster, som
de sågat ut åt sig i skogar därintill.
Månader kommo och gingo, och av och an strövade
våra vandrare genom dessa okända nejder, där inga
andra människor funnos, men där likväl människor
hade funnits, såvida historien om den förlorade kojan
var sann. De färdades över bergåsar som stodo i
sommarfägring, de ryste av köld under midnattssolen
på nakna berg mellan skogsgränsen och den eviga
snön, de vandrade genom sommarvarma dalar bland
svärmar av flugor och mygg, och i glaciärernas skugga
plockade de smultron och blommor, lika mogna och
vackra som dem södern alstrade. På hösten kommo
de till ett egendomligt, av sjöar sönderskuret land,
dystert och tyst, där vildfåglar hade varit, men där
det icke fanns en skymt av liv — ingenting annat än
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
