Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klimpar, och de arbetade varenda dag. Guldet
packades i älghudspåsar, femtio skålpund i varje påse,
och dessa påsar travades upp som ved utanför hyddan
av granris. De arbetade som jättar, och den ena
dagen efter den andra försvann som en dröm under
detta hopande av skatter.
Hundarna hade nu ingenting alls att göra, utom
att emellanåt släpa hem villebråd som Thornton
hade dödat, och Buck låg i timtal framför elden och
funderade. Den kortbente och ludne mannen kom
för honom oftare nu, då han hade så litet att göra,
och medan Buck låg där och blinkade framför elden,
tyckte han sig allt emellanåt vandra omkring med
honom i en helt annan värld, som han också kände
till.
Huvudsaken i denna andra värld tycktes vara
fruktan. Då Buck såg den ludne mannen sitta och sova
framför sin eld med huvudet mellan knäna och
händerna sammanknäppta där ovanpå, lade han märke
till att mannens sömn var mycket orolig. Han spratt
ofta till och vaknade hastigt, och då brukade han
stirra förskräckt inåt mörkret och kasta mera ved på
elden. Vandrade de utmed en havsstrand, där den
ludne mannen samlade skaldjur och åt varefter han
fann dem, spejade hans ögon omkring överallt efter
dolda faror, och hans ben voro färdiga att fly med
vindens hastighet vid första skymt av fara. Genom
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
