Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalar med mindre hårdt klimat. Buck hade redan
lagt beslag på en halvvuxen kalv, som hade förirrat
sig från de sina, men han hyste en ivrig längtan efter
ett större och farligare byte, och en dag fick han syn
på ett sådant, där bäcken rann upp på bergåsen.
En flock av tjugu älgar hade gått över från skogarnas
och strömmarnas land, och bland dem var en väldig
tjur. Han tycktes vara mycket vildsint, ungefär
sex fot hög, och således en så fruktansvärd
motståndare som Buck någonsin kunde önska sig. Av och
an skakade tjuren sina stora horn, som grenade sig
i fjorton spetsar och höllo sju fot mellan de yttersta.
Hans små ögon lyste med en skarp och illvillig glans,
och han vrålade ursinnigt då han fick se Buck.
Från tjurens ena sida, alldeles invid bogen, stack
ett pilskaft ut, och det var orsaken till hans
vildsinthet. Ledd av en instinkt som härrörde från forna
jakter i uråldriga tider, bemödade sig Buck att skilja
tjuren från de övriga. Det var intet lätt arbete. Han
började skälla och dansa omkring framför honom,
nätt och jämnt utom räckhåll för de väldiga hornen
och de platta hovarna, som skulle ha stampat livet
ur honom i ett enda tag. Lika urståndsatt att vända
ryggen åt de hotande betarna som att gå vidare, blev
tjuren alldeles vild av raseri. Han gjorde utfall mot
Buck, som listigt drog sig tillbaka, lockande tjuren
framåt genom att låtsa sig oförmögen att komma
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
