Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg, vid vars åsyn raggen reste sig på hans nacke och
rygg. Vägen ledde rakt på lägret, till John
Thornton. Buck ilade framåt snabbt och försiktigt, med
varje nerv spänd till det yttersta och alla sinnen vakna
för de mångfaldiga detaljer, som hade en hel historia
att berätta — alltsammans utom avslutningen. Bucks
nos gav honom omväxlande skildringar av den
tilldragelse, vars spår han följde. Han lade märke till
den ljudlösa tystnaden i skogen. Fåglarna tycktes
ha flytt. Ekorrarna hade gömt sig. En enda såg
han — en glänsande grå liten stackare, som hade
tryckt sig så flat på en grå, murken gren, att den såg
ut som en knölig utväxt på trädet.
Medan Buck gled framåt likt en flyende skugga,
drogs hans nos helt plötsligt åt sidan så häftigt, som
om det hade skett med våld. Han följde det nyfunna
spåret in i ett snår, och där fann han Nig. Han låg
på sidan, hade släpat sig dit och dött med två pilar
i sin kropp.
Hundra yards längre bort råkade Buck på en av
draghundarna, som Thornton hade köpt i Dawson.
Han låg midt på vägen och vred sig i dödskamp;
Buck gjorde en sväng och flög förbi honom utan att
stanna. Från lägret hördes ett svagt ljud av många
röster, som höjdes och sänktes i ett slags sång. Buck
kröp på magen ända fram till randen av
uthugg-ningen. Där låg Hans framstupa på marken, späc-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
