Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Att intet ben var bräckt förstod jag nog, men
»sår» (öm) var jag och sved gjorde det.
Så ville jag se hvad det var som björnen hade
inne i vindfället, ty att han hade något där begrep
jag, helst som jag hört hur han ätit och slitit på
något. Dit kraflade jag först, och fick då se att han
hade slagit en årsgammal älg, den han hade rifvit
sönder och ätit af.
Då förstod jag, hvarför han icke slitit sönder mig,
ehuru han blifvit arg då jag kommit och stört
honom. Jag blef förstås glad åt både älg och
björnkött. Nu skulle Åkergubben och jag få det bra, så
länge vi ville vara i kojan. Värst var för mig att
komma dit, men gick gjorde det, fast jag inte orkade
taga med mer än ett kok eller så af älgköttet.
»Björnen har allt varit nådig mot dig Jonas,»
sade gubben, sedan han tvättat af både ryggen och
axeln min, samt bundit om såren med våta trasor,
som blifvit öfver då han lagat båten sin. Gubben
frågade mig sedan om jag orkade gå med honom åt
skogen, så han kunde taga reda på huden. Asch,
nog orkade jag gå nu, sedan jag fått såren ombundna
och fått mig mat. Sommarnatten var ljus, så att
vi knogade på bra båda två, och innan solen hade
nått middagstid dagen därpå, hade vi huden af
björnen, samt både hvad som dugde af älgen och
allt björnköttet nedgräft i hvitmossan.
Då vi fått oss en bit mat, tog vi oss en rök, och
lade råd om hur vi skulle ställa. Som det var
närmare till byggden därifrån vi voro, än från kojan,
skulle gubben gå hem efter salt, och medsamma
skaffa mig både krut och bly, ty jag hade litet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
