Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej visa mig rädd eller bli efter, och detsamma tänkte
nog äfven Per. Vi hade ju ätit näfgröt nu i flera
dagar, så nu borde vi vara stadiga i ryggen. Och det
måtte vi varit, ty vi voro alla på en gång nere på
sjöns is.
Här sade vi Daniel farväl. Aldrig förr hade han
varit i skogen och fått gå hem utan byte därför att
det varit — för många älgar.
Om Daniel senare på våren jagade några älgar,
hörde jag icke, men, då jag följande höst återkom
till Dalby och frågade efter honom, fanns han ej
mer; liemannen hade skördat den raskaste
skidlöpare jag någonsin varit i följe med.
Några få jakter på älg företog jag sedan
vintertiden, men fann dem icke tilldragande, hvarför jag
slutade upp med dem, ty nöjet i att skjuta ett
utjagadt och redlöst djur tilltalade mig icke. Det
var löpningen genom de snöfyllda skogarna och
lifvet där hvaruti jag fann ett hänförande nöje,
liksom i umgänget med de godmodiga och redbara
skogskarlarne.
Däremot jagade jag under några år gärna älgar
under den lofgifna tiden på hösten, hvarför jag
meddelar hur jakten tillgick i de trakter af Dalarna där
jag då hade mitt hem.
Då jag blef bofast i Dalarne, hade jag varit med
om många älgjakter och åtskilliga olika metoder
att åtkomma dem. Om jag undantager den att
vid passande tid och före uppjaga och skjuta älgarna
vintertid under skidlöpning, så hade jag kommit
till den öfvertygelsen, att med en duglig spårhund
i koppel och en annan lös, som upptog och ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
