Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om de renar, som invandrade i denna sydliga del
af landet, utvecklat sig till det antal som fordom
fanns i Skandinavien, eller om flera hopar ankommit
från längre mot norr och öster belägna marker,
veta vi icke med visshet, ehuru troligt är att så skedt.
Att vargarna följt dem, ha vi ingen anledning
betvifla, då dessa djur återfinnes, där renarne vistas,
den dag som är.
Först hade sannolikt vargarna icke många
andra djur att lefva af än renen, och möjligen till
någon del af hafvets och isens djur och fiskar, men
det blef med tiden allt bättre och bättre, och
barrskogarna med storvildt af flera slag gaf vargen goda
dagar.
Antagligen oroades icke vargen mycket af vilden
under hans första tid i landet. Väl torde han vid
lägliga tillfällen hafva affärdat en och annan varg,
dels till själfförsvar och måhända äfven för att
skaffa honom ett värdefullt skinn till beklädnad, men
striden mellan vargen och människan kom dock
först, sedan vilden blef bofast och skaffade sig
husdjur. Den bofaste mannen hade dock icke så stor
olägenhet af vargen, hvars benägenhet att vandra
omkring på stora sträckor möjligen gaf honom
fritider.
Vargens ströfvaretid infaller först då vintern gör
sitt inträde, och tilltager i den mån snö och köld
inträffar. Då är faran för de vilda djuren stor, d.
v. s. älgen, hjorten och rådjuret, hvars proportionsvis
små fötter sjunka genom snön, under det att skaren
bär vargen. Vargens benägenhet att döda flera
djur, än han för stunden behöfver, gör honom helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
