- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
170

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han kände igen mig. Min brors piga hämtade
mjölk hvarje morgon en bit utanför staden, och med
henne följde han gärna. Märkbart tjufaktig var han
icke. Föll det sig så, att han kom öfver någon mat,
som stod så till, att den kunde åtkommas, tog han
den. Sökte man då taga den ifrån honom, försvarade
han sig tappert. Fick han några käpprapp, sprang
han undan, men kom snart åter, liksom ingenting
skulle passerat. Luff var verkligen så jämn till lynne
och uppförande, att det ej var någonting att iakttaga
under de få dagar jag var hemma.

Vid min återkomst sommaren därpå fann jag vargen
visserligen större och fetare än på vintern, men
den storlek, hans vilda kamrater af samma ålder
hade, uppnådde han visst icke. Några mera märkbara
händelser i vargens lif hade icke inträffat, icke heller
i hans lynne och vanor. Det enda min bror hade att
förtälja var, att under mörkare nätter eller vid
oväsen brukade han tjuta, när brandvakten ropade.
Brandvakten sade sig ha hört, att vilda vargar, som
befunnit sig ute på isen å den närbelägna sjön, svarat
vargen, samt att han en gång sett vargspår vid
trädgårdens staket. Det samma upprepade brandvakten
för mig, och det låg ju ingen orimlighet uti att så händt.

Grannarna sågo dock vargen med misstro. De
förutspådde att han snart skulle bli vild och bita
dem, men min bror tyckte, att han var treflig, och
så länge han icke visade tecken till vildhet, fick Luff
lefva. Jag var denna sommar icke länge hemma,
men under de dagar jag såg honom var han sig
fullkomligt lik; visade han sig vänligare mot någon, var
det mot min mor och min bror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free