- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
171

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då jag julen därpå reste hem, hade jag stämt möte
med min svåger, »Starke doktorn». Han jämte min
syster och deras barn hade ankommit några dagar
förut. Doktorn hade som jägare blifvit intresserad
af vargen, och snart blefvo barnen och särskildt hans
lille son vargens lekkamrater. Doktorn var förvånad
öfver vargens tamhet och goda lynne, men sökte
studera honom, retade honom ibland, men fann hos
vargen ingen hämdgirighet eller något tecken till,
att han gick och tänkte öfver några odygder som han
ämnade göra, och för öfrigt hade husfolket ingenting
att anklaga honom för.

Dagen innan jag kom hem hade hela familjen suttit
och åsett kattens och vargens lek ute i trädgården.
Det var klart månsken, ny snö och frisk vinter.
Leken tog sig bra och egendomlig ut bland träden
och buskarna. Vargen jagade, och katten sprang
undan, men just midt framför fönstret grep vargen
sin lekkamrat, och inom några ögonblick hade han
ätit upp honom. Denna tilldragelse väckte allmän
bestörtning, och vargens död beslöts genast, ty en
annan gång kunde han göra på samma sätt med något
af de små barnen. På morgonen sköt doktorn Luff,
och därefter lefde han blott i sina vänners minne.

Jag hade nog önskat, att vargen icke så raskt
dödats, emedan jag kunnat taga honom med till mitt
hem, där han knappast varit i tillfälle att göra
någon odygd; men nu kunde den saken ej ändras.

Sedemera har jag väl träffat vargungar, men då
voro de halfvuxna och så vilda att jag ej hade någon
förhoppning att få dem tama.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free