Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakten. Alla voro överens om, att de vita inte
skulle få stanna och bo här. Detta emedan de
vita äro döda människor, som en gång förr i tiden
varit levande i våra byar, men då de dogo, kommo
de till den plats, där de döda äro, och där ha de
bytt skinn (likt somliga ormar), varefter de fingo
vita kroppar. Om man rör vid deras kroppar, så
känner man att de äro »kalla» och mjuka, emedan
de bytt skinn och genomgått en sådan förvandling.
Om de få bygga och bo i trakten, så skola de taga
fotografier och så skall mycket folk dö mycket
snart. De skola förtrolla människor och samla
deras livskraft i små flaskor, som de sänka ned
och dölja i vattnet, och, då människor dricka av
vattnet eller bada däri, så skola de dö mycket fort.
Därför böra alla visa en bestämd ovilja i att
mottaga de vita, ty om de mottaga dem, så följer
endast död och tillintetgörelse. Sådana voro de
tankar och råd, som gåvos.
Landet omkring Kingoyi missionsstation är
uppdelat i många mindre områden med sina särskilda
namn såsom: Makela, Mpompi, Nganda-Mona,
Mukazu, Nkaka, Numbu m. fl., där nu Guds verk
bedrives med stor framgång. Senare, medan jag
ännu var helt ung, kom ryktet, att vita människor
»själva» verkligen kommit ända till Mpompi, vårt
granndistrikt, och att de voro där i den stora
skogen. Invånarna i Mpompi hade, av rädsla för de
vita, burit bort och dolt alla sina tillhörigheter i
skogen, och somliga hade redan börjat bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
