Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, och de smädade och förföljde de vita på många
sätt, men Guds och Kristi nåd började visa sig
bland folket även här. Barn (gossar) tillätos att
gå till de vita för att läras av dem och för att
även undervisas i det som tillhör Gud.
Alltjämt kommo dock nya rykten om de vita,
om deras liv, seder och bruk och om vad de lärde
och hur det gick dem, som stannade hos de vita.
Det sades, och vi trodde det, att om någon av
Guds vita ville taga ett fotografi av någon och
gjorde det, så skulle den han fotograferade dö med
detsamma. Ett par män hade varit inne i de vitas
rum och där sett fotografier på väggarna. Då de
kommo hem till byarna, berättade de: »Då jag var
inne i den vite mannens hus, såg jag människor
’stå’ på väggarna, men de förmådde inte tala,
endast tysta såg jag dem, i sanning människor, som
dött. De vita ha tagit dem.» Om de gossar, som
stannade längre än vanligt vid missionsstationen
och där avlade bekännelsen, att de ville bliva
kristna, sades det, att de gåvo en person som lån
åt de vita. Därför måste de räkna upp alla i byn,
äldre och yngre, fäder, mödrar och syskon, alla
som levde, och av alla dessa hade nu den vita att
välja, vilken han önskade.
Dessa med flera dylika rykten gjorde, att många
blevo mycket rädda för dessa vita främlingar.
Därför hyste även jag de tankarna, att jag aldrig skulle
gå för att se en vit människa. Om jag hörde, att
en vit var i närheten eller att han skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
