Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till min by, då flydde jag strax och gömde mig så
väl som möjligt för att slippa se honom och höra
honom tala.
En dag fingo vi höra, att en vit skulle komma
till vår by, Mpangala. O fasa, den som skulle
komma var redan på andra kullen, helt nära byn.
Det blev en väldig uppståndelse, och de flesta i
byn skyndade att gömma sig för den vite, som om
några minuter kunde vara inne i byn. Vid den
tiden hade jag två barn (tvillingar). Modern hade
gått till fälten för att skaffa mat. Jag och en gosse
hade att se efter de små. När tumultet började,
togo vi strax barnen och flydde åt skogen ända
till ån Manzau. Många av byns invånare togo
med sig sina mest värdefulla tillhörigheter, som de
gömde i skogen jämte barnen. Ett fåtal måste
dock stanna hemma för att möta vad som månde
komma.
När den vite kommit in i byn, hade han gått
omkring där en stund. Han försökte tala något
med de få, som funnos där. Med en liten gosse
hade han läst a b c, och gossen hade försökt säga
efter a b c, så gott han kunnat. En sångvers hade
den vite och hans följeslagare sjungit. Till sist
hade han frågat en gosse något om Gud och om
att äga Guds frid. Gossen hade försökt svara.
Efter en kort bön — den vite hade stått och
mumlat något obegripligt för sig själv — sade han
farväl och gick till en annan by. Då han kommit
utom synhåll, började de, som voro kvar i byn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
