Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erinringar från Mukimbungu första tid. Av Tito Makunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som önskar köpa kasavalimpor, köper sådana. Den
som vill hava kött, köper kött. Och den som vill
hava potatis, köper potatis. Efter behov köper så
en och var, vad han önskar. Även människor
funnos en tid till salu, men den handeln fick ej
förekomma på marknaden utan nere vid något
vatten i närheten. Om någon ville köpa två eller tre
människor, så gavs då därtill tillfälle av dem, som
hade sådana till salu[1]. Handelsvaror kvinnorna
emellan utgöras av spenat, palmnötter, kasavanötter,
pisang, jordnötter etc. Somliga föra »juma» med
sig, och denna säljes sedan ut i portioner.
Bytesvaror, som användes av våra gamla som mynt,
utgjordes bland annat av ett slags röda tygbitar eller
näsdukar, små mässingsbitar, pärlor, krut etc. Om
i en bunt funnos 12 st. näsdukar, ansågs
bytesvaran motsvara 1 francs. Ett hundra små
mässingsbitar motsvarade likaså i värde 1 francs, 5 st. av
samma sort var lika med 5 centimes, 10 st. var
lika med 10 centimes o. s. v. Brukades pärlor
som bytesvara, skulle varje pärlband innehålla ett
hundra pärlor, tio pärlband innehöllo då tio hundra
(1000) pärlor. Denna bytesvara brukas ännu i
dag. Krut såsom bytesvara uppmättes i mått
motsvarande 1 francs i värde. En del av
marknadsbruken voro goda, ty bland annat fingo inga späda
barn medtagas på marknaden. Inte ens vuxna
gossar fingo beträda marknadsplatserna, ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
