Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kibunzi stations första tid. Av Eliza Nkambulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärt att läsa, först genom att ge honom en timmes
undervisning varje kväll och sedan genom att låta
honom stanna vid Mukimbungu någon tid. Då
emellertid folket fruktade, att de vita med sin
trolldom skulle förgöra barnen, ville de icke låta dem
komma till skolan, måste de vita börja med arbetare
och tjänare som lärjungar. Då skolan pågått en
tid, fingo eleverna lära sig sy kläder, till vilka de
fingo tyg och tillbehör gratis. Då de infödda sågo
detta, frågade några av dem: »Vad ha ni betalt för
det där?» De svarade: »Ingenting, det är
belöningen för att vi läsa.» Detta kom några av
gossarna att överväga saken, och några dagar senare
gingo de för att låta skriva in sig i skolan. Ett
fåtal av dem fick löfte därtill av de sina, men de
flestas hövdingar fruktade alltjämt de vitas
trolldom och ville ej släppa gossarna till skolan. Dessa
flydde emellertid hemifrån och kommo för att även
de låta skriva in sig i hopp om att få kläder. De
första, som skrevo in sig i skolan, voro Lusala
Mboki, Lutete Nsemi, Mabadika Lusanu, Lusala
Ndongi, Mayisa och Nsiku Kikangu. Andra följde
snart efter. Då dessa börjat lära känna de vita
något närmare och stiftat vänskap med dem, lät
hövding Kalunga vem som ville av sitt folk gå till
skolan, och han hjälpte de vita på allt sätt.
Hövdingen Nankimba följde hans exempel. Missionär
Pettersson anställde nu, då vänskap så ingåtts, två
karavanledare för att hämta bördor från Tundwa
(beläget väster om Matadi), nämligen Mavambu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
