Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Diadias första tid. Av Abeli Kiananwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Från Diadia-folkets sida fingo vi, då de alltjämt
måste tåla de vita ibland sig, lida mycken förtret.
Den vände sig direkt mot mig. Jag var missionär
Skarps tjänare. Hövdingarna sände gåvor till Skarp,
och han återgäldade dem med två buntar stora,
brokiga näsdukar. Jag gav dem dessa, men de
anklagade mig för att gömma en del av det de
skulle ha. Likaså anklagade de mig för att »äta»
folk. De blevo ursinniga och tillsade Skarp att
sända bort mig, annars skulle de döda oss båda.
Först förbjöds jag därför att gå till byn, och då
folket fortsatte att väsnas, sändes jag till Kibunzi,
där jag vistades en tid, men jag återkom snart till
Diadia.
En tid därefter togo de en skolgosse till byn
och gåvo honom, emedan han var anklagad för
trolldom, gift att dricka. Då emellertid ingenting
hände gossen, och han ej dog, blevo de ytterst
förvånade och sökte på allt sätt utfundera, vilken
de vitas trolldom kunde vara, som verkade även
på avstånd på detta sätt. En dag samlades
männen från Diadia, Kombe, Nganda, Mbanza, Mwembe
och Nkwanza, och de kommo överens om att döda
de vita. Innan detta skulle ske, sände de bud till
alla de gossar, som från deras byar bevistade skolan
vid Diadia station, att de skulle återvända till sina
byar. Gossarna omtalade saken för de vita. Dessa
sporde då männen, om de verkligen skulle taga
gossarna hem, och om de ej längre önskade, att
de skulle bygga vid Diadia. De svarade, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
