Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfädernas tankar om världens skapelse jämte fingens och människornas tillkomst. Av Danieli Mayaki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
där fanns, så förstodo de, att bakom allt detta
måste det finnas någon, som åstadkommit allt.
Oaktat de tillbådo avgudar, voro de dock
förvissade om det sakförhållandet, att över alla ting
rådde en allsmäktig Gud. Somliga sade, att det
var denne Gud, som skapat himmel och jord.
Deras tankar i fråga om denna sak förspörjes genom
följande talesätt, som våra förfäder använde sig av,
då de suckade över någonting, som var svårt: »O,
Gud, allsmäktig! Livets ursprung. Gud,
allsmäktig, har utfört ett stort verk genom skapelsen! Gud
har tagit bort det! En personlig Gud! Gud äter
människorna. Allt är ringa inför Gud allsmäktig»
o. s. v.
En tanke om världens skapelse spåras i ett namn
på jorden, som återfinnes i uttrycket: »Min vän,
var så god och slå dig ned på ’mattan’ (jorden),
som är utbredd av Gud.» I fråga om himmelen,
sades det, att Gud skapat den: »Den som skapat
jorden har också skapat himmelen.» Gud gjorde
himlavalvet och spände ut det som ett tak över
jorden. Det vilade på stora pelare, placerade vid
horisonten, så att valvet (himmelen) ej skulle falla
ned över jorden. Andra återigen voro av den
tanken, att himmelen och jorden möttes vid
horisonten. Man berättar om en person, som nu är
död, att han vandrade åstad för att se efter, var
himlavalvet slutade, men resultatet av vandringen
blev fruktlöst, och han omkom under vägen på
grund av svält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
