Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Predikan av Elisa Nkambulu, Kibunzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
funnit en bra väg. Så tro vi ofta alla, då vi med
våra rådslut söka komma Herren i förväg. Men
Herrens vägar äro de bästa, även om de ej äro
våra. Låtom oss bida Herren. En dag ropade
Gud på Abraham. »Här är jag», svarade denne.
»Abraham, se upp mot himmelen, räkna stjärnorna,
om du kan, sådan skall din säd bliva.» »Ja»,
säger Abraham ånyo, »jag har ditt löfte om en
talrik säd, men varifrån skall den komma? Jag är
ju gammal och min hustru är överårig. Jag skall
gå bort barnlös och min tjänarinnas son skall bliva
min arvinge.» Men Gud säger: »Nej, din hustru
Sara skall föda en son.» Då faller Abraham ned
på sitt ansikte och ropar: »Förlåt, jag har ditt
lölfte, ditt orubbliga löfte.» Gud hade talat, och
Abraham trodde det orimliga.
Så var det med Johannes. Gud hade kallat
honom till att vara en förelöpare och en vägröjare
för Jesus, världens Frälsare. Han kom, han trodde,
han predikade och lärde, han döpte och talade om
sinnesändring. Intet svek fanns hos honom. Alla
drogos till honom. Till och med Herodes hörde
på hans ord, ja han tog råd av honom i många
stycken. Folket började tro, att han var Messias.
Han skakade av sig den hedern. Jag, jag! Nej,
icke jag. En annan kommer efter mig, vilkens
skorem jag icke är värdig att lösa upp. Han är
stor. Jag är liten. Se, där kommer han. Sen I
honom? Han har makten. Han har makt att
förlåta synder. Jag kan det ej. Men han kan det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
