Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Predikan av Elisa Nkambulu, Kibunzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
i morgon. Men nu fick Johannes ingen hjälp från
den som hade kunnat ge den.
Jesus förstod deras tankar, och han begynte fråga
om Johannes och vittna om honom. »Varför var
det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett
rör, som drives hit och dit av vinden?» Hade de
trott det, så hade de grundligt bedragit sig. »Var
det för att se en människa, klädd i fina kläder?»
Trodde de det, hade de lika grundligt bedragit
sig. Fina kläder höra ej tillsammans med en
predikant och profet. »Var det för att se en profet?»
Ja, då hade de fått se en profet, de hade fått skåda
den Elia, som skulle komma, en ängel, sänd
framför Herrens ansikte, en ropandes röst i öknen.
Detta var en verklighet. Johannes var stor ända
från födelsen. Hans fader hade en gudomlig
uppenbarelse om hans storhet. Johannes visste, vem
Jesus var, och i orubblig lydnad för den
uppenbarelse han fått vittnade han om Jesus. Han var
intet rör, icke ens i fängelset. Han gick framför
Herrens ansikte. Huru stadigt vandrar man ej
inför Guds ansikte. Det kunna och skola vi alla
göra, vilken uppgift vi än fått, även om den är
ringa. Vandra vi så, synda vi ej. Vägen går då
mot Guds rike. Johannes tänkte på Jesus som sin
konung. Han skulle kunnat rädda mig, tänkte
han, om han velat samla en skara krigsmän
omkring sig och kommit med våld och bränt och
härjat Herodes’ rike och öppnat fängelsets portar.
Men, som jag sagt förut, hans rike var icke av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
