Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intryck från de vitas första tid vid Kinkenge och byggandet av Kinkenge missionsstation. Av Luka Didi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
därför var lämplig. Efter en tid byggdes flera hus
av tegel, och missionärerna sände efter takgräs
(nianga) från byarna. Detta utbyttes mot pärlor
och små bjällror, som våra fäder voro mycket
glada att vara klädda i. Och då de små bjällrorna
under gången läto höra sitt pinglande ljud,
fröjdades de.
Ryktet om dessa saker spred sig och lockade
människor att komma. Jag, Didi, som skriver
detta, gick också med mycken fröjd åstad, ty vi
önskade få några gåvor av de vita. Detta var
också den enda orsaken till att vi begåvo oss dit.
Pärlorna och bjällrorna lockade oss. Men då vi
kommo till missionsstationen, fingo vi börja gå
i dagskolan. Vi fingo höra om vägen att lära
känna Gud, som är i himmelen, och att tro på
honom. Detta var ännu en sak, som förorsakade
oss stor glädje, och alla gossar från trakten av
Kinzuzi gingo för att bliva skrivna. Våra gamla
blevo då mycket onda och sade: »Nu haven I
ändå blivit riktigt utlärda i de vitas
trolldomskonster, och I haven fått det därhän att de komma
och ’äta’ oss.» Vi svarade dem, att vi ej sett
någon, som håller på att »äta» andra. Men de
trodde oss icke. En av de följande dagarna togo
de en av gossarna och gåvo honom nkasagift. Det
var Nkabani. Men han dog ej därav, ty Gud
bevarade honom. Samma handling försöktes flera
gånger i hemlighet. Vid tiden, då jag döptes, dog
min syster. »Nkasa» gjordes i ordning för att givas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
