Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kingoyi första tid. Av Metusala Mundala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
han då företog sig, var även det, att han brände
tvenne lik, som enligt övlig sed här i landet
förvarades och höllo på att torkas i byn Mbana. *
Från den tiden troddes allmänt bland vårt folk,
att de vita inte voro människor utan spöken, som
en gång i tiden varit människor, och att de då
tillhörde våra släkter, men sedan genom döden
förvandlats och nu kunna ändra sina kroppar och
kunna framträda efter behag var och när de så
önska. Den nämnde vite mannen - allmänt kallad
Mabasi — kom åter efter en tid. Han delade då
ut tyg m. m. till folket, kanske för att därigenom
nedtysta, vad han förut gjort. Därefter begav han
sig ned i dalen norrut och försvann. De vita
fingo från den tiden många olika namn, vilka ännu
användas av våra gamla. Ett av dessa namn är
»banduku», vilket ännu rätt ofta användes.
En lång tid därefter (år 1900) kommo tre
»banduku» till våra trakter från Ngandalandet. Det
var missionärerna Börrisson, Flodén och Storm.
Innan de kommo fram till Kingoyi, måste de gå
igenom Mpompeskogen och Makelalandet. På
båda ställena hade de blivit mycket illa bemötta
* Sed har varit och är delvis ännu inom Kingoyilandet, att
liken efter äldre personer, synnerligast hövdingar, torkas vid
sakta eld under flera månader, varefter liket omlindas med
massor av gräsmattor och filtar. Särskilt gjorda armar, huvud
och ben sys sedan fast på den väldiga volymen för att den
skall få. ett utseende liknande en människa. Under dans och
oväsen begraves sedan denna väldiga koloss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
