Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kingoyi första tid. Av Metusala Mundala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av invånarna, som nästan med våld drivit bort
dem. I Makela sade man bestämt ifrån, att de
där inte alls ville se någon, som är vit och som
har en kropp liknande en människa. En man,
van att tala vid rättegångar, tog till orda och
frågade »banduku», vart de egentligen ämnade sig
och vad ärende de kunde ha. De svarade, att de
önskade lära känna landet längre fram, där de
trodde, att Lualafloden skulle ha sina källor och
där de på långt avstånd sett vackra palmdungar.
»Gott», svarade mannen, »I ämnen eder till
Numbalandet», nuvarande Kingoyi, »jag skall följa eder.»
Då de kommo helt nära Kingoyi till en
övergiven byplats, där det fanns endast ett gammalt
skjul kvar, i vilket palmvinstappare brukade vila
sig, vände den modige vägvisaren om. En gammal
gumma kom gående över platsen, och med henne
sändes bud till hövdingen Nsengo, att vita
främlingar kommit till hans land, och att dessa ville
träffa honom. Hövdingen sände bud åter, att de
gärna kunde komma ned till hans by. Nsengo
tog emot dem rätt vänligt. De samtalade med
honom om landet, folket, hans medhövdingar o. s. v.
Följande dag kom mycket folk tillsammans och
även medhövdingarna från de närmaste byarna.
»Banduku» tillsammans med en del äldre män
gingo ut ett slag för att bese landet. Ett par vackra
palmdungar sågo de mycket på, men just den
plats, där Kingoyi station nu är belägen, tilltalade
dem mest, Nsengo ägde just den platsen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
