Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erinringar från första tiden vid utstationen Vivi. Av Lwidi Tandu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Människorna fruktade dock att Guds präster
(missionärerna) voro trollkarlar, varför de tvekade
att taga emot dem. Missionärerna sammankallade
då alla hövdingarna till sina hus för att bjuda
dem på mat och dryck. En get slaktades, och
ett rikligt bord dukades, varefter gästerna inbjödos
med orden: »Låtom oss först äta och dricka, sedan
skolen I få höra, vilket gott budskap vi ha till
eder.» Då måltiden var avslutad, uppmanades
hövdingarna att sända sina gossar till
missionärerna, så att de skulle kunna få lära sig att läsa.
Hövdingarna gingo dock icke med på detta förslag
utan svarade: »Detta kunna vi inte lova eder.
Kanske ni då skulle sälja dem.» Trots mycken
övertalning gåvo de ej med sig. Missionärerna
fortsatte dock att göra besök i deras byar.
Efter en tids arbete vid Vivi gingo några av
missionärerna till Sangila, under det att andra
stannade kvar. I närheten av Sangila vid Matamba
byggdes också en utstation, bestående endast av
gräshus. Huvudstationen var alltfort i Vivi,
varifrån verksamheten sträckte sig till andra platser i
landet. Människorna samlades dock ogärna till
möten. Vid mötestiderna gömde de sig helst i
husen.
Slutligen började man med bärningen av
båtdelarna till Sangila. Men svårigheterna med detta
arbete visade sig dock vara mycket stora. Efter
hand återfördes också alltsammans till Vivi, varest
båten sedan gjordes i ordning av mr White. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>