Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byskolor. Av Tomas Mbula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Tillrättavisningar för olydnad och begångna felsteg
kommo ock de unga till del. Det förekom dock
ej någon samling av barn på ett ställe, utan det
var vars och ens ensak att undervisa sina barn om
det, varom han själv hade kännedom.
Först då de vita kommo till vårt land, nåddes
våra öron av ordet »skola». De vita sände lärare
ut i byarna för att undervisa folket i Guds ord
och giva barnen vägledning i läsning och skrivning.
På somliga platser öppnades dock för dem intet
hus att samla barnen i, utan undervisningen skedde
utomhus under bar himmel. I händelse av regn
måste skaran skingras, och var och en sprang åt
sitt håll för att söka skydd i mödrars eller
hövdingars hus. Var det starkt solsken, kunde
undervisningen ej fortgå en hel timme i sträck, ty det
var omöjligt för lärare och elever att hålla ut och
läsa i solskenet. Öppnades någon gång ett litet
hus för skolor, var dock utrymmet så trångt, att
någon samling av barn där knappast kunde ske.
Huset var endast omkring två famnar i längd och
en och en halv i bredd. Detta hus fick också
tjänstgöra som sovrum för läraren. Bord, stolar och
skolbänkar saknades fullständigt i dessa »skolor».
Eleverna sutto på jordgolvet och skötte där både
läsning och skrivning, under det att lärarens säng
fick tjänstgöra som kateder. I några få byar
däremot gåvos goda hus både åt elever och lärare.
Efter lektionerna följde rast och lek, så att
arbetet skulle kunna bedrivas med friskhet och kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
