Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vitas första tid vid Madzia och missionsstationens uppförande. Av Petolo Ngialu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196
var den stora dagen inne. O, vilken dag! Först
mycken ängslan och sedan stor frid. Många
hövdingar och mycket folk från byarna voro med för
att se på, men de fingo ej se något underligt hända
annat än att vi döptes. Ack, då vi stego upp ur
vattnet, huru glada voro vi icke! All ängslan var
förbi. Endast glädje fyllde hjärtat. Ty Jesus hade
börjat härska i våra hjärtan. Vi voro kristna.
Efter denna tid började folket i byarna att frukta
mindre. De fingo höra, att vi, som voro kristna,
och även andra, som gingo i skolan, började kunna
läsa. Deras förvåning var stor, och de ville nu
sända sina barn lill skolan. Många andra avlade
ock vittnesbörd och blevo sedan döpta, då de
undervisats i Herrens ord. I några byar började
de ock att mottaga lärare, och Herrens verk gick
framåt. En stor kyrka byggdes sedan vid Madzia,
där nu Guds barn få samlas. Stor sorg fyllde
våra hjärtan, då de vitas boningshus senare brann
ned. Ett annat hus har nu byggts på samma plats,
och nu är hela stationen färdigbyggd. Det är en
stor, vacker station, och många Guds barn fröjdas
där nu över Guds stora verk. Herren välsigne
den svenska missionen, att den allt fort må
fortsätta i tro och tålamod, på det att frukten av dess
arbete må bliva stor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
