Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Missionärernas första tid vid Indo och stationens uppbyggande. Av Samuel Ikunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
således ej något ovanligt. Folket undrade dock
mycket över vilken uppgift dessa vita hade, då de
ej stodo i statens tjänst och ej heller hade kommit
ut för att bedriva handel. Katolikerna hade ej
heller varit på platsen förut, varför det arbete, som
dessa nya vita skulle utföra, var alldeles okänt.
Ett rykte kom ut i början, att dessa vita
kommit för att lära folket det språk, som talas i
Belgiska Kongo. En sak, som alla förvånades över,
var, att de togo sig an de föräldralösa barnen och
hjälpte de fattiga. Sådana funnos många. Och
då folket såg, att missionärerna voro goda
människor, som kommit för att hjälpa dem, visade de
ingen rädsla utan kommo mangrant för att hälsa
på dem och stifta vänskap med dem.
Då hövdingarna tillfrågades, om de ville sända
sina barn till missionsstationen, samtyckte de till
detta. Barnen kommo också, men alla voro nakna,
varför missionärerna måste ge dem något att kläda
sig med. De fingo då en tygbit var, och sedan
fingo de gå till sina byar för att visa sig för
folket. Detta gjorde missionärerna för att skaffa sig
vänner bland folket och för att byfolket skulle få
lust att komma till stationen.
Då senare några gräshus hade blivit byggda,
började missionärerna att samla folket för att läsa
Guds ord med dem, och barnen fingo börja att gå
i skolan. Många voro dock till en början mycket
förskräckta för de vita. Vi lärde oss dock snart
att älska både dem och skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
