- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
64

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

var det ändå inte att sitta i stock här, det kunde man
trösta Stiernborg med.

Nåja, han som hade hustru riskerade väl inte att avvika
från dygdens väg. Han var väl också förmögen eftersom
han kom med dräng?

Men Johan sade genast att han nödvändigtvis måste
finna något sätt att försörja familjen. Dock kunde han
inte förfärdiga snusdosor av mammutben eller pungar och
handskar av läder, ej heller lära sig till guldsmed och slipa
sibiriska ädelstenar. Marknaden i Moskva var för resten
redan betungad med fångarnas alster, han hade själv
bekymrad skakat på huvudet då den sibiriska kuriren
anlände med dem. Inte heller kunde han virka silkestapeter
åt den ryske guvernören eller bli perukmakare, färgare,
sadelmakare, pälshandlare. Han förstod sig inte på att
bereda apoteksvaror eller plåstra med sår. Och att bränna
brännvin för utminutering åt befolkningen kunde ju inte
komma i fråga, helst som man riskerade guvernörens onåd
och sin själs salighet därvid. Han hoppades att hans vana
att föra räkenskaper och uppsätta skrivelser kunde bli
till nytta, men hade inte beräknat att här fanns tjugu
fångna fältpräster som inte ville veta av någon
konkurrens. Om nykomlingen ville skriva av psalmboken, vore
det tacknämligt, men någon betalning kunde han inte
vänta sig därför.

Värdig erbjöd sig att ta tjänst hos ryska polisen och fånga
in rövare mot betalning per styck, men det gick inte an.
Fiska däremot kunde han göra eftersom det var tillåtet,
men man kunde inte i det oändliga äta fet stör och kaviar.
Det återstod alltså att leva på Helene von Rudens
förmögenhet så länge den räckte. Den var minskad till
hälften nu.

6 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free