- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
98

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

herre, skulle denne aldrig hålla räfst med fru Metta på
Grönelid för att få tillbaka vepor och fällar, kittlar och
bägare och fat som hon tagit i förvar. Inga pengar att
sätta gården i stånd hade han, och inte förstod han det
heller.

När Värdig kom upp i övre våningen, vände sig hans
herre om och sade: Gamle Jöns, ser du vad det här liknar?
Värdig såg en smal sjö som tycktes vinda sig fram mellan
Aneholme i öster och Munkudden i väster, och sa att
detta var Smalen och den liknade väl ingenting.

— Jo den liknar Tobol, svarade löjtnanten. Det låg som
ett ljus i den stunden över hans tärda ansikte, trots
skäggstubb och djupa fåror av trötthet. Jag vill ta detta till ett
tecken att Gud skall finna användning för mina fäders
hus.

När de trädde ut ur huset i den mörknande
augustikvällen kom en kvinna gående emot dem klädd i vit tröja
och klädeskjol. Hon hade svept huvudet i en stor klut,
men Värdig kände ändå igen Stampa Johanne Gunnel
nere från bäcken, som varit så grann tös en gång.

Värdig stod bakom löjtnanten då denne med varmt
medlidande talade med henne om Cupido, en brav soldat och
trofast kamrat. Värdig tyckte att hon allt var grann
fortfarande, fast hon nu blivit ett stadigt fruntimmer med
något på en gång bjudande och motbjudande över sig.
Hennes hals som stack upp ur blaggarnssärken var vit
som på en svan, men handen som hon räckte husbonden
till hälsning var svart. Det borde man ju inte tillräkna
en färgerska, men det var väl ändå inte passligt att hon
skulle hålla kvar husbondens hand och granska honom
med en blick varmed en kvinna värderar män, samtidigt
som hon förhörde sig om Cupidos död och begravning.

98

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free